Jag och Jenny bestämde oss sent för att åka upp till hufvudstaden över nyår, då vi inte hade något speciellt att göra här hemma. Eftersom vi var sent ute var de bäst att fixa med boende direkt. Efter många telefonsamtal och nederlag senare så fick vi äntligen tag i ett 4-bädds rum på båten Gustaf af Klint som är omgjort till ett vandrarhem. De gjorde klart för oss att vi kommer att få två rumskompisar om vi inte vill boka upp hela rummet dvs, vilket vi inte gjorde. Trötta efter den långa resan upp checkar vi in på vandrarhemmet, vi slänger in våra väskor på rummet och noterar att våra rumskompisar ännu inte har kommit. Vi går ut en sväng för att träffa lite vänner och när vi återvänder till vandrarhemmet och öppnar dörren till rum nr. 14 så slår en fruktansvärd stank emot oss! En starkare svettlukt har vi då aldrig känt! Vi noterar att våra rumskompisar har checkat in, deras enorma bagage ligger utspritt över den lilla golvytan på kanske 1x2 m. Svettlukten måste komma ifrån dem!
En stund senare hörs en nyckel vridas om i låset. Jag och Jenny rycker båda till och vänder snabbt våra huvuden mot den smala dörren som jag lovar att Peter Harrysson aldrig hade tatt sig igenom! In kliver två blonda tjejer, en ganska så bastant, men inte som Peter, då hon faktiskt tog sej in i rummet. Den andra tjejen var välsignad med två stora koögon.
Inga vackra sådana dock.
Vi börjar prata lite och vi kommer fram till att de här svettluktande tjejerna faktiskt var väldig trevliga. Tillslut så kommer jag på att vi inte har presenterat oss än!
-Mia heter jag förresten..
- Ellie, säger den bastanta tjejen och tar mej i hand.
- Mia, säger jag igen o sträcker fram handen till tjejen med de fula koögonen och hon svarar; - Jag heter Svetlana, men ni kan kalla mej för Svetti!
Tror ni vi bröt ihop eller?
/av Mia Haddad ;)
No comments:
Post a Comment